Anabanana

Förlåt här kommer jag igen...

Har så mkt känslor inom mig som vill ut, vad passar inte bättre då än att  blogga ut dem...har ju ingen att prata med för tillfället...eller jo, en som pratar med katten och nynnar men det är inte till någon vidare hjälp nu känner jag..

Jag är så trött på en människa i mitt liv just nu...och det gör så ont att jag känner så egentligen, men jag kan inte hjälpa att jag känner denna besvikelse...du har det också tufft, precis som jag, jag vet det! Nothing new.. Men du behöver inte stänga ute mig för det! Orkar inte vara den som alltid driver saker framåt, du kan faktiskt hjälp till lite...inget blir bättre av att hålla käften! Och lyssnar du ens på mig ibland? Jag börjar tvivla på det..känns som om det är en vägg framför...jag når liksom inte fram...

Och när det går bra för mig, kan du inte vara lite glad för min skull då? istället för att hitta det negativa hela tiden? Du är ju trots allt ett av de finaste jag har här i livet, men just nu så gör du mig besviken..jag saknar att ha dig att prata med, det borde vara enkelt, men varför ska det kännas så svårt?

Det finns bättre och det finns sämre dagar.

Känns bara som om vi har glidit ifrån varandra och allt jag vill är att hitta tillbaka, precis som det var förut! Jag vill ju bara att du ska tycka om mig, även om jag inte tvivlar på att du gör det, men snälla rara du, VISA det för mig också! Jag kan inte gissa mig till alla dina gåtor.

Nu sätter jag punkt här.