Vart tog solen vägen??
Usch vilken trist dag..saknar solen, varit mulet och regnigt idag, man blir helt nere och deprimerad...vill ha sol, MÅSTE ha sol och varmt! En dag till och jag står inte ut...
Och varma sommarkvällar, inte på tal om dem, vart tog alla dessa dagar vägen? De kvällarna man kan vara ute sent och inte känna att man behöver ta på sig en massa tjocka kläder..hmm..saknar...
Nu när det är så nära midsommar kan jag inte sluta tänka tillbaka på alla fina minnen... :´)
Kommer ihåg när man var mindre..alltid samma traditionella midsommar på landet. Nästan hela släkten var där: kusiner, mostrar, farmor, syskon, mamma, pappa, you named it. Gud va härligt man hade! =)
Hade femkamp på den stora gräsmattan, alla vi barn sprang runt barfota på gräset och tjoade, när jag tänker efter noga kan jag till och med komma ihåg de fem grenarna: basketstraffar, kast med hästsko, kast med stövel, ringar och sist men inte minst kast med stor boll i tunna. Mycket skratt var det, men jag kommer ihåg hur arg och besviken man blev när det inte gick som det skulle... :P Efteråt var det alltid en prisutdelning, det var alltid lite extra pirrigt att gå fram och välja ett pris, men visst var man så stolt om man kommit på första platsen och fick välja två av de allra finaste priserna. En gång valde jag en liten liten bok som var rosa med glitter på och gu vad man var stolt över den :P man kunde inte sluta visa upp den för alla utan att säga: "Titta vad jag har vunnit!"....har kvar den än än idag.. Men midsommaren då var mer än bara femkampen: all den goda maten som man åt tillsammans ute, de vuxnas glada och förstås lite knasiga nubbevisor, de skålande glasen, dansen runt vår hemmgjorda midsommar stång då man själv vart med och plockat blommorna till...
Fast det jag tyckte och alltid kommer å tycka var det bästa var de ljusa och varma sommarkvällarna, man kunde sitta ute på altanen och prata ända in till småtimmarna, man tända ljus (citrusluktande ljus som höll myggen borta :P) pratade gjorde man om allt möjligt, inga begränsningar där inte! =) ...eller grilla korv och marsmallows över öppen eld och sitta om smånynna på olika låtar..
Och efter en sådan underbar midsommar somnade man ALLTID gott!
Dagen efter gick man ofta och fiskade, man var alltid lika förberedd varje gång, väl påklädd, fiskspöet i ena handen och maskburken i den andra samt flytvästen på. Glömmer aldrig vilket bråk det kunde bli mellan oss barn om vem som skulle ha vilket spö, alla ville ha det bästa! (vilket var det spö som fick upp flest fiskar sist vi var och fiskade :P) En annan sak som alltid är fast i mitt minne är Tonys sång när vi gick genom skogen, fast beslutna av att nå båten som skulle ta oss ut mot sjön :P han sjöng alltid: "Sommaren är kort, det mest regnar bort,men nu är den här så ta för er solen skiner idag..." därför blir jag alltid lite småglad när jag hör den låten.
När man satt i båten kände man sig så glad, som om man var den friaste personen i hela världen. Pappa körde alltid båten fort, så vinden fick tag i håret, han visslade också alltid på den här låten: "Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en pojke nyss och det var våren som kom.." det älskade man, försökte alltid hänga med, trots att man inte kunde vissla :P Vi hade ett speciellt berg som vi nästan alltid kastade ankare vid, nämligen aborreberget som vi själva döpt.. Man satt som hypnotiserad och hade blicken hela tiden fäst vid den den där korken som låg och guppade på vattnets yta och bara väntade på att den skulle börja "ploppa" upp och ned, man var alldeles spänd av förväntan. Och va glad man blev när det nappade och man fick upp en aborre, men usch va avundsjuk man blev om man själv inte fick upp något medan alla andra hevade in fisk efter fisk och man själv fick gå hem tomhänt. Man sa alltid till den personen som hade fått flest fiskar: "Nästa gång vi fiskar vill jag ha det spöet du hade idag!" haha =)
Som sagt imorgon är det midsommar, men de bli aldrig samma midsommar som det än gång var, saknar verkligen de där midsomrarna på landet <3 imorgon blir det jag, mamma, pappa, Robban och hans son Cameron. Var är alla andra? saknar den där gemenskapen man hade för längesedan, även fast det självklart är bra nu, som det är..men man kan ju aldrig sluta jämföra med dessa UNDERBARA minnen =)
Man får hoppas att det bli bra väder iallafall!! Snälla ge oss sol och värme!
Ha en glad midsommar allihopa!!
Pusshej <3
Och varma sommarkvällar, inte på tal om dem, vart tog alla dessa dagar vägen? De kvällarna man kan vara ute sent och inte känna att man behöver ta på sig en massa tjocka kläder..hmm..saknar...
Nu när det är så nära midsommar kan jag inte sluta tänka tillbaka på alla fina minnen... :´)
Kommer ihåg när man var mindre..alltid samma traditionella midsommar på landet. Nästan hela släkten var där: kusiner, mostrar, farmor, syskon, mamma, pappa, you named it. Gud va härligt man hade! =)
Hade femkamp på den stora gräsmattan, alla vi barn sprang runt barfota på gräset och tjoade, när jag tänker efter noga kan jag till och med komma ihåg de fem grenarna: basketstraffar, kast med hästsko, kast med stövel, ringar och sist men inte minst kast med stor boll i tunna. Mycket skratt var det, men jag kommer ihåg hur arg och besviken man blev när det inte gick som det skulle... :P Efteråt var det alltid en prisutdelning, det var alltid lite extra pirrigt att gå fram och välja ett pris, men visst var man så stolt om man kommit på första platsen och fick välja två av de allra finaste priserna. En gång valde jag en liten liten bok som var rosa med glitter på och gu vad man var stolt över den :P man kunde inte sluta visa upp den för alla utan att säga: "Titta vad jag har vunnit!"....har kvar den än än idag.. Men midsommaren då var mer än bara femkampen: all den goda maten som man åt tillsammans ute, de vuxnas glada och förstås lite knasiga nubbevisor, de skålande glasen, dansen runt vår hemmgjorda midsommar stång då man själv vart med och plockat blommorna till...
Fast det jag tyckte och alltid kommer å tycka var det bästa var de ljusa och varma sommarkvällarna, man kunde sitta ute på altanen och prata ända in till småtimmarna, man tända ljus (citrusluktande ljus som höll myggen borta :P) pratade gjorde man om allt möjligt, inga begränsningar där inte! =) ...eller grilla korv och marsmallows över öppen eld och sitta om smånynna på olika låtar..
Och efter en sådan underbar midsommar somnade man ALLTID gott!
Dagen efter gick man ofta och fiskade, man var alltid lika förberedd varje gång, väl påklädd, fiskspöet i ena handen och maskburken i den andra samt flytvästen på. Glömmer aldrig vilket bråk det kunde bli mellan oss barn om vem som skulle ha vilket spö, alla ville ha det bästa! (vilket var det spö som fick upp flest fiskar sist vi var och fiskade :P) En annan sak som alltid är fast i mitt minne är Tonys sång när vi gick genom skogen, fast beslutna av att nå båten som skulle ta oss ut mot sjön :P han sjöng alltid: "Sommaren är kort, det mest regnar bort,men nu är den här så ta för er solen skiner idag..." därför blir jag alltid lite småglad när jag hör den låten.
När man satt i båten kände man sig så glad, som om man var den friaste personen i hela världen. Pappa körde alltid båten fort, så vinden fick tag i håret, han visslade också alltid på den här låten: "Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en pojke nyss och det var våren som kom.." det älskade man, försökte alltid hänga med, trots att man inte kunde vissla :P Vi hade ett speciellt berg som vi nästan alltid kastade ankare vid, nämligen aborreberget som vi själva döpt.. Man satt som hypnotiserad och hade blicken hela tiden fäst vid den den där korken som låg och guppade på vattnets yta och bara väntade på att den skulle börja "ploppa" upp och ned, man var alldeles spänd av förväntan. Och va glad man blev när det nappade och man fick upp en aborre, men usch va avundsjuk man blev om man själv inte fick upp något medan alla andra hevade in fisk efter fisk och man själv fick gå hem tomhänt. Man sa alltid till den personen som hade fått flest fiskar: "Nästa gång vi fiskar vill jag ha det spöet du hade idag!" haha =)
Som sagt imorgon är det midsommar, men de bli aldrig samma midsommar som det än gång var, saknar verkligen de där midsomrarna på landet <3 imorgon blir det jag, mamma, pappa, Robban och hans son Cameron. Var är alla andra? saknar den där gemenskapen man hade för längesedan, även fast det självklart är bra nu, som det är..men man kan ju aldrig sluta jämföra med dessa UNDERBARA minnen =)
Man får hoppas att det bli bra väder iallafall!! Snälla ge oss sol och värme!
Ha en glad midsommar allihopa!!
Pusshej <3
Kommentarer
Trackback
