Anabanana

Känner mig inte så bäst just nu...Ni vet man får den känslan av att man inte orkar ta tag i saker å ting, känns bara så värdelöst ibland, man försöker så gott man bara kan men endå blir det bara pannkaka av allthopa, vad gör man för fel? Men man har väl alltid någon motgång här i livet, allt kan inte bara vara en dans på rosor.

Igår kväll när jag skulle försöka sova så kom det upp en massa minnen i mitt huvud, typiskt då att det ska vara värsta powerballaden på radio, låg där och levde mig in i dessa underbara minnen som är förbi, gick inte att undvika, tårarna började sakta tränga sig fram i ögonvrån. Vissa stunder önskar man att allt kunde vara som förr..nu låter det som jag är anti mot allt och alla, men det är fel! Det är bara det att vissa saker, stunder, minnen går aldrig att ersätta, så är det bara =)
Eller som jag säger: Snälla, rör inte mina minnen, det gör ONT!

Snart ska jag nog gå och lägga mig, läsa en bra tidning, lyssna på musik och sova sött och drömma. Imorgon är det en ny dag, grymt skönt att man för en gångs skull har sovmorgon också, inte ofta det händer, börjar 13.20, lite skum tid men jag klagar inte! ;D

Längtar tills på Fredag/Lördag då ska jag göra en lyxmiddag med AnnaPanna, hoppas Emma och Hille hänger på också! :D Måste börja planera nu....!

Lite trist inlägg men jag har ingen vidare fantasi idag ;P

Lova yaa all...!

Fjärran från lyckan ligger jag på en ö i havet och sover.
Dimmorna stiga och fly och vindarna växla,
jag drömmer oroliga drömmar om krig och stora fester
och att min älskade står på ett skepp och ser
hur svalorna flyga och känner ingen längtan!
Det är något tungt i honoms inre som icke kan röra sig,
han ser skeppet glida in i den ovilliga framtiden,
den skarpa kölen skär in i det motsträviga ödet,
vingar bära honom in i det land, där allt vad han gör är förgäves,
i de tomma och fåfänga dagarnas land långt borta från ödet...