....

Alltså det här är inte kul längre.
Ska försöka inte bry mig så mycket, men tankarna finns alltid där.
"Jag ska inte ge mig" har jag alltid tänkt, men nu känns det som om allt håller på att tyna bort.
Det suger! Jag vill att allt ska vara som förut!
Men som man alltid säger, man får INTE sluta hoppas, men allt känns så långt bort just nu.
Ensamt, fast endå inte.
Det känns inte som någon tillfällighet, men jag vill att det ska vara det!
Spola tillbaka tiden, låt mig återuppleva allt igen, kunde jag gjort något annorlunda?
På kvällarna kommer tankarna, hur ska jag göra?
Vill ju inget hellre..
Min önskan.

Mitt i allt detta måste jag infoga en bild som man blir på lite bättre humör av, nämligen Rhodos Apotheeeka, åh skoj, detta år ska jag nog kika in där!


Förlåt för detta lite trista inlägg en kväll som denna, men jag kände att jag ville få ut lite av min negativa energi genom att skriva lite, so you know..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0