Anabanana

Låg uppe hela natten och grubblade..men nu har jag fattat ett beslut hur tungt det än känns...men det är tyvärr det enda rätta i nuläget, för jag fixar inte det här själv, jag har insett det nu, det går helt enkelt inte..jag som under en sådan lång tid trott och hoppats på att klara detta på egen hand, men jag har långsamt känt hur denna kraft och styrka fallit ifrån mig och i nuläget behöver jag verkligen hjälp och stöd för att kunna friskna till och lyckas leva ett normalt liv utan att känna ångest och oro över min hälsa..visst väntar jag en tuff period framför mig nu, men vad ska man göra? Det är bättre att hoppa på tåget nu när man väl fått möjligheten än att vänta på nästa och därmed öka risken att tillståndet förvärras, jag vet inte om jag skulle klara mig så länge, för i dagsläget känner jag att jag börjar tappa kontrollen ordentligt, på riktigt..det är inte kul att ha den känslan över att man bara faller, finns inget som tar emot utan allt handlar om att försöka fånga sig själv medan man innerst inne vet att det inte går, man är i behov av hjälp..så nu hoppas jag att detta kommer leda till något bra, jag VILL bli bra! Fast jag vet att resan dit kanske inte alltid kommer vara den lättaste, kommer säkert finnas stunder då man vill ge upp allt, men jag ska kämpa! Nu börjar ett nytt kapitel i livet!

♥