Anabanana

Jag vill verkligen spola tillbaka tiden något år, då allt var som vanligt, jag var den där Anna som inte hade alla dessa jobbiga tankar, det var liksom: "Lev livet och ta dagen som den kommer!" Nu är det mera som en kamp att hålla sig borta från de ångestfyllda tankarna, jag vill och önskar att allt var som förut, då var ingenting omöjligt jag kunde göra vad och hur jag ville i princip, nu är allt så begränsat...men jag vill ju innerst inne så gärna bli bra, få ett stopp på alla dumma tankar som gö att ångesten smyger på, men samtidigt så ska det vara så jävla svårt..hur kan det vara så splittrat? Jag kan verkligen avundas andra människor bara om de nämner en sådan sak som: "Ikväll så myste jag till det genom att sätta på en bra film och bulla upp mig med lite varm choklad, toppat med massa vispgrädde och en smarrig bulle till!" är ska detta hända mig? Vi får se..

Kraamiiiis! ♥

Vad skulle man göra utan dessa viktiga stunder med skratt och glädje? :) underbart!